Vad är det med folk egentligen?
Det har nu gått ett par veckor sedan jag flyttade ut från familjen och min fru är på väg att flytta till en ny lägenhet i samma by. Lite med sorg jag ser hur saker packas ihop när jag var där och hälsade på i helgen. Barnen beter sig märkligt men det kanske inte är så konstigt, jag har levt med dem hela deras liv. Jag vet inte hur de mår inombords. Vi har äntligen börjat prata jag och frun och jag börjar inse vad det är hon menar är orsaken till uppbrottet och har börjat anpassa mig efter den nya verkligheten. Och skall man vara ärlig så är det bristen på kommunikation som är problemet. Skall inte skylla på någon men jag inser mina egna fel och får jobba med dem.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Under de år som vi varit tillsammans så har man haft en hel del folk runt sig som kommit och gått och lämnat olika spår på min familj och även mig för den delen också. Jag har bjudit in dem i mitt hem och lärt känna dem och de har både ätit och druckit och tagit del av min generösa natur. I 15 år har jag haft dessa filurer i min närhet och trodde att jag kände dem
Jag är misstänksam av min natur och släpper inte folk nära i onödan, detta är för att jag vet att i regel är människor skräp och detta har man lärt sig genom erfarenhet. Därav min buttra lite buffliga sida brukar rensa bort klägget. De som tar sig tid att lära känna mig och beter sig som en likvärdig människa kommer dock att se en annan sida av mig. Men det är inte många som tagit sig igenom den sidan utan ser mer butter buffel och det passar sig utmärkt för mig
Då tillbaka till dessa jävla as, inte en enda har ringt/frågat mig hur jag mår utan de ler i mjugg över att äktenskapet är över. Jag hade rätt i min misstanke redan från början. Enda anledningen att jag accepterat dessa människor är av respekt för min fru.
Nu hoppas jag dock att vi kan lappa ihop det som blev förstört och det är inte någon lätt sak men jag skall göra mitt yttersta för att det skall fungera denna gång. Hon är en stor del av mitt liv och hon har fött mina barn så jag älskar henne över allt annat. Vill inte kasta bort det men jag vet att jag kommer att få offra en del av mig för att det skall fungera
Har också varit med om att nu när jag inte bor med henne längre så hör folk av sig på sociala medier, alltså folk som inte har brytt sig förut eller en del av umgängeskretsen under tiden vi har varit tillsammans men dessa ignoreras. För att jag vet att det bara handlar om att man skall snoka och gotta sig lite över andras missär. Dessa människor behöver jag inte ha runt mig längre, men det fanns en tid då det var jobbigt att man förlorat vänskapen som var så stark förut.
Jag har hellre få men bra vänner än 17000 polare på Facebook!
Bild: google "I dont care"