Släkten är värst

Jag har under mina levnadsår valt att välja bort släkten av olika anledningar för att jag mår dåligt att ha dessa varelser runt ikring mig. Visst det har gjort att jag har blivit mer ensam men själsligt så är det bättre att vara ensam än att må dåligt av människor som inte är bra för en. Mina morbröder har jag lämnat av den enkla anledningen att de blåste min mor på skog till ett värde av ett par miljoner. Är ej bitter över detta då jag är övertygad att karma kommer att ta ut sin rätt över dessa gnidna tjuvar.

Min far har jag försakat för att, ja min mor var inte så nogrann vem hon var med och det är med visst tvivel jag vet vem min far egentligen är. Den jag trodde var det var alkoholist och död sedan mer än 20 år. Sedan har min mor hoppat mellan män under åren vilket fick mig att bli anti fäder. På senare år har ett DNA test visat att jag tydligen har en till som aldrig ställt upp och gör det inte nu heller så det är enklare att låta det vara.

Min mor lämnade jag efter 40 år av bråk, förolämpningar och skuldbeläggande från hennes sida. Har i hela mitt liv kännt att hon inte bryr sig om mig och svårast var detta när jag kom på det när jag var liten. Hon tog alltid mina bröder i försvar och då menar jag alltid. Även när jag inte har gjort något så var det ändå mitt fel. Jag har en bror som lider av någon psyksjukdom och när min andra bror tog livet av sig så gaddade dom riktigt ihop sig och konspirerar och skapar konflikter som går ut över mig, min fru och mina barn. Min bror ställer sig alltid på min mors sida vilket får bråken att dra ut på tiden. Jag har under mitt liv sagt upp kontakten ett flertal gånger men det är ju trots allt min mor och man vill ju inte bråka. Men droppen för mig var när min mor ringde socialtjänsten och anmälde mig för att missköta mina barn vilket startade en utredning och det tog ett bra tag innan jag listade ut att det var hon som låg bakom det. Fick en del anmälningar på mig och det var när socialkärringen sa några fraser som jag visste att min mor hade med det att göra

Jag skrev ett sms att nu fick det vara nog, jag anmälde henne för förtal och det var sista gången jag hörde av henne. Det har nu gått fyra år sedan jag träffade henne och har inga planer på att ta upp kontakten igen med henne. Finns inga känslor kvar, känner att jag bara har varit ett problem för henne under min uppväxt. Hon skickade mig hemifrån ett flertal gånger när jag var barn till Alkoholist pappan, mormor mm. Förut hatade jag henne men det har runnit ut i sanden, varför skall man hata någon man egentligen inte bryr sig om längre.

Hoppas dock att hon hittar någon mening med sitt liv men skvaller som framkommit visar att hon har grava psykiska problem och jag vet inte om det är så lämpligt att hon är lös i samhället. Men jag kan ej göra något då jag bor 70 mil bort, Pratade med psyket och de sa att de bara kan göra något om hon utgör en fara för sig själv och det har jag ingen aning om

Så hur har detta påverkat mig i mitt liv? Ja kanske inte på det bästa sättet. I och med ständiga konflikter så har jag påverkats på det sättet att jag tar ingen skit från någon, vilket försvårar för mig att söka vissa typer av jobb. Jag jobbar bra och gör det jag skall men om det kommer en idiot till chef som bröstar upp sig och skall obefogat läxa upp mig av någon anledning så är jag inte tyst. Då jag bor på en liten ort så har snacket gått och det finns en del människor som inte gillar mig.

Missförstå mig inte, jag käftar inte med folk för käftandets skull men det är viktigt att rätt skall vara rätt. Det finns alldeles för mycket kärringjävlar inom arbetslivet som inte skall vara där. Och av någon märklig slump hamnar de ofta i chefsposition. Jag vill flytta till en större ort men min fru har fast jobb och mina barn är rotade i skolan så här får jag foga mig även om det betyder att jag inte kanske kommer att hitta ett jobb i närtid. Men en av fördelarna jag besitter är att jag aldrig ger upp. Det spelar ingen roll hur mycket skit folk pratar om mig. Det spelar ingen roll att så kallade vänner går bakom ryggen på mig och sabbar anställningar för mig (Ja jag har varit med om det också, jag vet vem det är men det är ingen mening att bråka om det) De dagarna är förbi, Jag är vuxen nu och förändrad och min fokus ligger på min familj och de människor som vill vara i min närhet.

Jag skriver detta inlägg för min skull och för att jag skall erkänna för mig själv att jag duger precis som jag är. Jag kan inte leva mitt liv baserat på att jag skall behaga en massa människor som egentligen inte betyder något för mitt välbefinnande.