Sällan pinkar de döda
Några dagar i husvagnen har jag nu genomfört och som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det ganska mysigt att bo i en husvagn. håller på att lösa problemen med värmen inför vintern (detta är det största problemet) Elpatronen verkar vara på upphällningen och den är liksom ganska viktig då man ej har råd att köra på gas. Men jag får brottas med mina tankar i min ensamhet och det är väl det som är en smula jobbigt. Saknar frun och barnen
Men grannen är trevlig att umgås med och han har hjälpt mig med en massa saker som jag inte kunnat fixa själv. Han har liknande humor och intelligens också så man slipper vara understimulerad i alla fall. Han har visat mig en hel del runt detta lilla samhälle och även om det är mindre än Lycksele så verkar det mycket mysigare. Och så är det närmare till Skellefteå som är en storstad och skulle det vara så kan man åka dit och gå på McDonalds (enda beviset på att en stad är civiliserad)
Vi får nu se hur det ser ut med jobb på denna ort men jag har ju en USKA utbildning och det verkar finnas äldreboenden här. Och även om lönen garanterat är låg så slår den A-kassan i alla fall. Dock så lär det bli mycket körande här då det ändå är 5.5 mil till Skellefteå och 2,7 till Boliden (där jag handlar för affären som ligger i denna by är absurt dyr att handla på.
Men jag saknar som sagt frun och ibland känner jag mig ensam och det är inte speciellt roligt. 15 år borstar man inte av sig i första taget. Kanske kan vi lappa ihop förhållandet igen om vi bor isär ett tag och får känna oss för lite granna. Men det kanske är önsketänkande från min sida
Kanske också skall leta mig ett gym så man får röra på fläsket lite men det får bli ett senare bekymmer utan jag måste få balans i min ekonomi och får vara försiktig med utgifter. Har dock fått beställa mobilt bredband så jag har något att göra i husvagnen på sena kvällar
Jag behöver också ett bredare kontaktnät men det faller sig självt om man bara är lite aktiv.
Så tankarna är många, problemen likaså men jag vet att man löser det mesta bara man inte ger upp