Jobba inom vården, vad är det som krävs egentligen?

Jag har som bekant flyttat 13 mil från metropolen Lycksele till en liten by i Skellefteå kommun. Då jag är arbetslös så sökte jag givetvis på det lokala Äldreboendet och fick avslag trots att jag är Undersköterske utbildad och man men jag fick höra att det inte var aktuellt av någon diffus anledning samtidigt som det ryktesvägen sägs att denna arbetsplats har ont om folk titt som tätt så man kan inte låta bli att undra över just varför. Är det som i andra kommuner att man fyller på med så mycket invandrare man kan för att så få ett billigt alternativ i stället för en dyr anställd. Man kan ju bara spekulera.

Förutom den utbildningen så har jag många år i serviceyrket och även transport av äldre och sjuka Jag har uppfostrat barn och skött om dem så omvårdnad är inga problem heller. Nu måste jag erkänna att vårdyrket är verkligen inte något jag drömmer om att arbeta med och även om jag inte har något emot att jobba med äldre så är lönen så sjukt låg att det är på gränsen att jag har bättre när jag går på A-kassa men det är ett systemfel och skall inte avhandlas här.

Men det är lite roligt att se att man fortfarande kan rata undersköterskor/män som söker och det är ett bevis att de fortfarande har det för bra.

Fast skall jag vara ärlig så tror jag det kan vara att jag är den jag är. Förutom att jag är hårt arbetande och ärlig, skötsam och punktlig så är jag en smula kritisk i min person. Köper inte trams, genus, politisk korrekthet och annat vänsterflum. Jag är på en arbetsplats för att arbeta ingenting annat. Jag gör det jag skall och sedan går jag hem. Deltar inte i kärringskvaller för jag är inte intresserad av detta.

Att jobba i vården kan vara trevligt och jag älskar de äldres berättelser och det är en rätt skön känsla att hjälpa andra att klara sin vardag. Men vården idag har blivit förvaring och så som så många andra arbetsplatser finns sällan tid för eftertanke, man springer mellan de gamla som inget hellre vill ha någon att prata med men det finns ingen som har tid att göra det nuförtiden. Äldrevården påminner mer som paketsorteringen på Postnord där de gamla slits upp ur sängen för att snabbt skall göras i ordning och utfodras. Därefter sitter de halva dagen och tittar rakt ut i tomma intet för att sedan utfodras igen och gå isäng. Visst finns det aktiviteter som de gör men man kan se sorgen i deras ögon och när man kommer och pratar med dem så skiner de upp.

Nu säger jag inte att alla ålderdomshem är på detta vis då jag inte har jobbat på alla men jag vet att tidsfaktorn är väldigt påtaglig i hanteringen av gamla människor och jag tycker att det är fel. Pratar man med chefer om just detta så blir man fort svartlistad utan det är bara att bita ihop och jobba vidare. Det bästa är att om man kan jobba utan att fästa sig vid någon så får man minst bekymmer men det är väldigt svårt att göra för det är ju trots allt människor man arbetar med. 

Det var därför jag gick vidare från vårdyrket och provade på andra yrken i mitt liv men när man är arbetslös så har man inte lyxen att välja och vraka bland jobben utan man får ta vad som erbjuds. Tänker dock aldrig tigga för att få ett låglöneyrke, vill de inte ha min kunskap så får de gärna vara utan.